I sin studie Längre stocklängder i svenskt skogsbruk ser Anton Henriksson, student vid Jägmästarprogrammet, SLU på potentialen att optimera stocklängden vid avverkning. – Studien visar att en stor andel av de kommande avverkningarna kan generera rätt långa stocklängder, om man vill, säger Thomas Nordfjell, professor vid SLU.
Världen över avverkas två tredjedelar av allt virke maskinellt. 52 procent av avverkningarna görs enligt helstamsmetoden och 48 procent enligt kortvirkesmetoden – varav den senare historiskt sett dominerat i Sverige.
Det gör att stor kompetens och erfarenhet har utvecklats kring kortvirkesmetoden och även att hela den svenska försörjningskedjan har anpassats utifrån den.
Syftet med Anton Henrikssons studie var att undersöka vilken potential som finns i olika delar av Sverige att aptera timmerstockar av tall och gran som är längre än vad som görs i dagens skogsbruk.
– Trots att skogsbruket har tillgång till mycket avancerad teknik i form av skördare med apteringsdatorer som kan styras utifrån prislistor, eller utifrån den fördelning av stocklängder med olika diametrar som sågverksindustrin efterfrågar, så finns det en stor potential att öka det sågade virkets värde, säger Thomas Nordfjell, professor på SLU och Anton Henrikssons handledare.
”Helstamsavverkning vare sig önskvärt eller realistiskt”
Tomas Nordfjell, SLU
Enligt Anton Henrikssons slutsatser visade resultatet att det finns stor potential i Sverige att utvinna raka, friska och långa stockar i slutavverkningsskog. Däremot varierar förutsättningarna för att upprätta sågverk som sågar skadefria stockar över sex meter beroende på var i landet man befinner sig. Allra bäst är förutsättningarna i Svealand.
– Studien visar att en stor andel av de kommande avverkningarna kan generera rätt långa stocklängder, om man vill. Fast, det är ju också så att en övergång till ”helstamsavverkning” skulle få många andra negativa konsekvenser, såsom markskador, transportlogistik och behov av ombyggnader på industrin, förklarar Thomas Nordfjell och fortsätter:
– Därför betraktar jag inte en övergång till helstamsavverkning som vare sig önskvärt eller realistiskt. Fast, vetskapen om att vi har gott om raka långa trädstammar, samt om var i landet som koncentrationen är störst betraktar jag som en mycket viktig kunskap för sågverksindustrins råvaruförsörjning på upp till 20 års sikt.
Slutligen, vilka möjligheter ser du med helstamsmetoden?
– Jag ser en potential i detta, men inte som man först kanske kan tro, det vill säga att det handlar om att ta fram helstam till sågverk. Istället ska man se det i det sammanhang som beskrivs i detta exjobb. Att hantera hela stammar medför ett antal problem, såsom stora skador på skogsmark, att lastbilstransporter kräver annan utrustning än idag och att mottagande industrier måste byggas om radikalt för att hantera helstam. Den potential som jag ser är att aptera stockar upp till den längd där man fortfarande kan använda i huvudsak konventionell teknik, kanske upp till 8 meter. Det handlar då om att man i fält ska klara av att finna ett ganska optimalt apteringsställe för att den ändå rätt långa stocken ska kunna apteras en gång till på sågverket, efter skanning i datortomograf.