Bra modeller möjliggör planering för ett långsiktigt, uthålligt skogsbruk i Sverige. Men vilken ansats i framtagandet av modellerna är den bästa att använda sig av? Det har Karin Öhman, professor vid SLU, och hennes kollegor undersökt närmare i den nya rapporten Strategisk skoglig planering – jämförelse mellan stratabaserade och areabaserade ansatser som är framtagen inom Mistra Digital Forest.
Hej Karin Öhman! Berätta kort om rapporten, vad har er jämförelse gått ut på?
– Strategisk planering av virkesproduktion omfattar typiskt en omloppstid, det vill säga upp till 100 år. För denna planering har man sedan årtionden använt sig av en ansats där information om skogen är aggregerad eller stickprovsbaserad, något som kallas en stratabaserad ansats. Ett alternativ till denna ansats är att använda sig av information från alla skogsbestånd, det vill säga information som är rumsligt heltäckande. Man brukar då säga att man har en areabaserad ansats.
– I denna rapport beskriver vi strategisk planering med en stratabaserad ansats, hur denna ansats har tillämpats i Sverige och dess för- och nackdelar. Vi beskriver även den areabaserade ansatsen, vilka möjligheter den ger och vilka särskilda utmaningar den medför.
Karin Öhman, professor vid SLU. Foto: Niklas Öhman
Vad blev resultatet och vilka slutsatser har ni kunnat dra, samt hur kan det komma till nytta för industrin?
– Sammanfattningsvis finns det för- och nackdelar med såväl en stratabaserad som en areabaserad ansats. En av orsakerna till den stratabaserade ansatsens framgång har varit att när formerna för den strategiska planeringen etablerades så var det dyrt och svårt att få tillgång till och lagra data av hög kvalité för varje enskilt bestånd. Ytterligare en orsak till ansatsens popularitet är dess förmåga att analysera framtida avverkningspotentialer över stora arealer då den är mindre kapacitetskrävande än en areabaserad planeringsansats. Å andra sidan kan en areabaserad ansats – till skillnad från den stratabaserade – hantera helt andra frågeställningar eftersom den är rumsligt explicit. Den ger dessutom en betydligt bättre koppling till den mer kortsiktiga, taktiska planeringen, som följer den strategiska. Men nackdelar med den areabaserade planeringen är att den är mer kapacitetskrävande och att den behöver rumsligt heltäckande data.
– Det finns idag nya möjligheter att samla in data om skogen, som gör att den strategiska planeringen kan bli mer detaljerad. Idag finns det också såväl beslutsstödsystem som datorkapacitet, som kan hantera rumsligt heltäckande data på beståndsnivå. Dessutom kräver ett uthålligt skogsbruk, som beaktar såväl ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter, att planeringen utförs rumsligt explicit. Därför är det mycket som i dag talar för att den strategiska planeringen bör ske med en areabaserad ansats.
Vad är nästa steg ni jobbar vidare med?
– Nu jobbar vi vidare med att utveckla areabaserade planeringsmodeller för att hantera de frågeställningar som är aktuella för ett skogsbruk som inkluderar alla tre hållbarhetsaspekter. Indata till dessa nya modeller är detaljerad information om skogen insamlade med olika fjärranalysmetoder med hög rumslig upplösning, dvs. på rastercellsnivå.
– I en modell vi arbetar med segmenteras den rastercellsbaserade informationen till bestånd med hjälp av automatiska segmenteringsalgoritmer. Medelstorleken på dessa segment kan variera vilket kommer påverka utfallet när man löser det efterföljande planeringsproblemet. Vi undersöker därför bland annat hur olika segmentsstorlekar påverkar indikatorer kopplade till ekonomisk och ekologisk hållbarhet.
– I övriga modeller vi utvecklar, baseras planeringen direkt på information i rastercellerna, det vill säga utan att först ha bildat större segment. I denna ansats beaktas inte cellerna som permanenta enheter för beskrivning, planering och skötsel. Åtgärdsenheterna skapas istället vid olika tidpunkter genom att kombinera rastercellerna till åtgärdsenheter för genomförande av skötselåtgärder, vilket innebär att åtgärdsenheterna är dynamiska och inte statiska över tiden.
– Vi hoppas och tror att de modeller vi utvecklar kan bli användbara redskap för skogsbruket i Sverige i näringens arbete att planera för ett långsiktigt, uthålligt skogsbruk. Ett skogsbruk med syfte att producera råvara för industrin men där man också bevarar och utvecklar de ekologiska och sociala värdena i skogslandskapet, avslutar Karin Öhman.
Läs hela rapporten Strategisk skoglig planering – jämförelse mellan stratabaserade och areabaserade ansatser (pdf).
Läs mer om arbetspaketet Skogliga fakta.