Apteringen – hur stockarna kapas vid avverkning – har länge styrts av experternas erfarenhet och generella data. I ett projekt i det strategiska innovationsprogrammet BioInnovation utvecklas nu ett digitalt verktyg där data från skogsmaskiner används för att öka precisionen när stocken kapas. Det ska resultera i fler plankor, bräder och andra sågade trävaror som lagrar kolet och blir till långlivade slutprodukter.
På Skogforsk utvecklas just nu ett verktyg där skogsbolagen använder skördardata – den data som samlas in av skogsmaskiner – för att planera apteringen. Det här momentet, där stockarna kapas i längder som matchar sågverkens efterfrågan, är en förutsättning för att de avverkade träden ska kunna förädlas till långlivade och högvärdiga produkter.
Lovisa Engberg Sundström, Skogforsk.
– Verktyget ska ge bättre stöd vid apteringen jämfört med den generiska och ofta ouppdaterade information som används idag. Bättre beslutsunderlag är fördelaktigt för både skogsägarna, samhället och klimatet. Det gör att vi får ut mer sågtimmer och kan använda mer av skogen till att tillverka trähus, möbler och andra produkter som lagrar kolet över tid, säger Lovisa Engberg Sundström, forskare i värdeskapande ekosystemtjänster på Skogforsk.
Enligt Skogsstyrelsen kan en procents ökning av andelen timmer ge 365 000 kubikmeter mer plank, bräder och andra sågade trävaror per år. Eftersom varje kubikmeter sågad trävara innehåller cirka 200 kg kol, innebär det att träprodukterna lagrar ytterligare 268 000 ton koldioxid.
Speglar skogsområdets unika egenskaper
De stora mängder skördardata som skogsbolagen kontinuerligt samlar in om sina bestånd ska bidra till att skapa mer verklighetstrogna digitala kopior av skogen. Det är dessa digitala kopior – så kallade stambanker – som används för att planera och optimera apteringen.
Jonas Omme, Södra.
Jonas Omme, apteringsspecialist på Södra, ser att de generella stambanker som används idag ger trubbig information. De bygger på ett slags snittbestånd som tar liten hänsyn till skillnader i geografi när det gäller parametrar som hur lång och grov skogen är.
– Det är en brist med tanke på att våra medlemmars skogar sträcker sig från södra Sverige upp till Mälardalen, från kustland till inland. Målet är ett bättre resursutnyttjande, där kan skördardata bidra till att i större utsträckning matcha virkesuttaget från den enskilda medlemmens skog mot industrin i upptagningsområdet. I slutändan får vi mer sågbart virke och en större andel långlivade produkter, säger Jonas Omme.
Henrik Sjölander, affärsutvecklare på SCA, ser att bättre prognoser för det virke som är på väg till sågverken kan stärka dialogen mellan skogsbruk och sågverk.
Henrik Sjölander, SCA.
– Med ett verktyg som det här kan sågverken få bättre förutsättningar att planera sin produktion. De får tidigare och mer korrekt information om virket som är på väg in. Samtidigt får skogsbruket bättre förutsättningar att anpassa uttaget både efter skogens egenskaper och sågverkens behov av ett jämnt flöde och en bra virkesmix. Vi får en mer flexibel dialog mellan skogsbruk och sågverk. Skogens värde säkras genom att ha både sågverket och skogsägarens perspektiv för ögonen, säger Henrik Sjölander.
Grunden lagd för fortsatt utveckling
Inledningsvis har Skogforsk tagit fram den tekniska plattform som ska göra det möjligt för skogsbolagen att simulera olika apteringsutfall baserat på egna skördardata. Nu fortsätter utvecklingsarbetet i nya projekt och genom att låta skogsindustrins aktörer utvärdera verktyget.
– Här läggs en viktig grund för den fortsatta utvecklingen inom virkesstyrning. På sikt kan detta bidra till ett bättre resursutnyttjande, mer långlivade träprodukter och ett högre virkesvärde, säger Lovisa Engberg Sundström avslutningsvis.