Insektsangrepp och stormskador är högaktuella frågor för skogsägare och klimatförändringarna förutspås påverka framtidens skogar. Professor Karin Öhmans forskargrupp vid SLU vill underlätta strategiska beslut i planeringen av framtida skogsbestånd och utveckla system som hanterar både risker och osäkerheter.
Även om klimatförändringarna förväntas öka tillväxten i de boreala skogarna, kommer den troligtvis begränsas av skador orsakade av olika störningar såsom stormar, bränder eller extrema väderhändelser.
Heurekasystemet för skoglig analys och planering är väletablerat idag, men i takt med att allt mer data blir tillgängliga om skogsbestånd och klimatförändringar, ökar möjligheterna och kraven på vad framtidens planeringssystem behöver kunna hantera.
Frågan står högt på dagordningen och i slutet av 2020 fattades beslut i Mistra Digital Forests styrelse om att avsätta en del av programmets strategiska reserv för det fortsatta arbetet.
– Medlen möjliggör ett pilotprojekt där resultatet kommer att kunna integreras i dagens Heurekasystem, parallellt som vi jobbar vidare för nästa generations planeringssystem, berättar Karin Öhman och fortsätter;
– I piloten ska vi utveckla metoder för att lyfta fram risker i planeringen och kartlägga skogsägarnas inställning till skaderisker. Vi kommer utarbeta olika riskmodeller, till exempel ett index som visar risken för stormskador. Därefter kommer vi analysera hur risken för stormskada kan minimeras genom att använda olika skötselstrategier.
Stormskador är i fokus för doktoranden Teresa López-Andújar Fustels forskning som sker på SLU. Hon har utvecklat en optimeringsmodell som också kan användas för att minska risken för stormskador över tid.
– Trädens höjd, trädslag, vilka skogsbruksåtgärder som är vidtagna i den egna skogen respektive förändringar i angränsande fastigheters skog, är faktorer som påverkar trädens tålighet mot stormskador, förklarar Teresa López-Andújar Fustel.
Hur kan då risken för vind- och stormskador minskas?
– Det gäller att sträva efter ett mjukare landskap när det gäller höjdskillnader mellan olika bestånd. Ett annat sätt är att minska mängden nya skogskanter, det vill säga antalet gränsytor mellan nedtagen och växande skog, menar Teresa López-Andújar Fustel.
– Det krävs alltså att skogsägare i framtiden även ser vad som sker i omgivningen, vilket skapar behov av komplexa planeringsmodeller. Genom att inkludera riskmodellering i planeringsprocessen ökar chanserna att anpassa skogsbruket för framtida klimatförändringar, avslutar Karin Öhman.
Bilder i film: Stormskador/Michael Ekstrand/Skogsstyrelsen och granbarkborrar/Mats Carlen/Skogsstyrelsen.
Läs mer om arbetspaketet Skogliga fakta.