Hur svårt kan det vara att bygga ett hus? Fyra väggar och ett tak. Fast det är klart, de som bor där ska ju trivas. Liksom de som flyttar in därefter, även om de har helt andra intressen och smak. Dessutom är det bra om huset är praktiskt planerat. Och trevligt om det finns en uteplats. Rimliga driftkostnader måste det vara. Och nog måste huset kunna stå i över hundra år? Bäst att anlita en arkitekt.
Hur svårt kan det vara att bygga ett forskningsprogram? Pengar och forskare. Fast det är klart, de som bedriver forskningen ska ju samverka och ha nytta av varandra. Liksom forskare i närliggande områden, även om de har helt andra intressen och drivkrafter. Dessutom är det bra om resultaten går att använda i praktiken. Och trevligt om det finns aktörer som vill implementera dem. Rimliga driftkostnader måste forskningsprogrammet ha. Och nog måste det bidra till hållbar utveckling även på hundra års sikt? Bäst att anlita en arkitekt.
Generellt kan man säga att en bra strategi måste vara tillräckligt öppen för att människor ska kunna göra olika vägval, men tillräckligt robust för att bibehålla en riktning när de gör det. Lite pikant brukar också sägas att styra akademiker är som att valla katter. En bra programplan måste alltså vara öppen för enskilda forskares intuition och nyfikenhet, men ändå utformad så att förväntade nyttor faktiskt uppstår i utpekade områden.
Mistra Digital Forest inleddes med djupintervjuer med skogsbrukscheferna (motsv.) på de stora skogsbolagen. Genom några iterationer kartlades en tydlig branschgemensam behovsbild avseende skogsbrukets digitalisering – en massa önskemål på ett hus som de alla skulle vilja bo i men som ingen kunde säga hur det skulle se ut.
Behovsbilden presenterades sedan för forskare vid flera universitet, som fick föreslå relevanta och utmanande forskningsfrågor inom områden där företagen uttryckt tydligt intresse och engagemang. Därmed fanns offerter från hantverkare med många olika specialiteter – och möjligheten att bygga jättefina delar till många olika hus.
Därefter vidtog workshops där företag med behov och forskare med forskningsfrågor – under ömsint och handfast vägledning – enades om mål och resursfördelning. Två viktiga nycklar var dels den gemensamma visionen om att driva hållbar utveckling genom digitalisering av det svenska skogsbruket, dels ett tydligt fokus på nyttiggörande och implementering av forskningsresultaten. I och med det fanns bilden av ett väldigt trevligt hus, med hantverkare redo att bygga och intressenter redo att flytta in.
Mistra Digital Forest har genomförts i två faser om fyra år vardera, och under tiden har några flyttat ut och andra flyttat in. Huset står på stadig grund och alla verkar trivas där. Tack vare utgångspunkten att börja i näringslivets behov har medfinansiering och engagemang varit säkrat. Och genom att låta forskningsutförarna själva föreslå forskningsfrågor har intuition och nyfikenhet kunnat bejakas. Och genom den strategiska reserven har ett par extra rum kunnat byggas när behov och förutsättningar förändrats – utan att dra över budget. Det går att gå lite olika vägar och ändå nå det gemensamma målet.
Mistra Digital Forest har fått ovanligt många forskningsresultat att implementeras i industrin på ovanligt kort tid. Det är nog för att riktningen varit så tydlig och så mycket engagemang kanaliserats åt samma håll. Stora och långa program skapar förutsättningar för att jobba brett och långsiktigt, ny samverkan kan uppstå som leder till andra frågor och nya svar. Programmet har erbjudit en plattform för bred samverkan där det inte funnits tidigare. Helt enkelt en präktig herrgård med ståtlig utsikt som hela trakten varit med och byggt, och som alla kan låna ett rum i när det passar.
Att kunna samverka över tid i en så komplex förändringsprocess som skogsbrukets digitalisering är en framgångsfaktor i sig, och visar på vikten av stora och långa programsatsningar. Det är så hållbar utveckling byggs. Eller stora forskningsprogram. Eller en vacker herrgård.
Per Edström
Biträdande programchef, professor och programarkitekt Mistra Digital Forest
Fotograf: Johan Olsson