Skogsbruket är en del av lösningen på klimatfrågan och driver tillväxt i den globala bioekonomin. Det är en självklarhet i länder som Sverige och Finland där skogsbruket är en viktig näring, och där man fokuserar mycket på att utveckla det hållbara skogsbruket. I andra delar av EU har man delvis en annan syn på bioekonomi och skogsbruk. För att få EU:s beslutsfattare med på tåget gäller det att agera nu, anser Maria Wetterstrand, styrelseledamot för Mistra Digital Forest.
– Det handlar om att visa att det går att kombinera ett skydd av biologisk mångfald med ett aktivt skogsbruk.
Med en bakgrund som språkrör för Miljöpartiet och numera stationerad som konsult i Bryssel har Maria Wetterstrand lite av en fot i varje läger. Hon är väl insatt i de kritiska argument som förs mot skogssektorn och är väl införstådd i sakfrågorna – samtidigt vet hon hur man talar om skogen i EU-parlamentets korridorer och de hinder som väntar svenska skogsbruket om branschen inte tar ett rejält kliv fram.
”Ett aktivt skogsbruk där man använder så stor del som möjligt av den råvara man tar ut i långlivade produkter bidrar bättre till en långsiktig klimatpolitik än att bara låta skogen stå kvar”, säger Maria Wetterstrand. Fotograf: Fredrik Hjerling
– Generellt sett är synen på skogen och skogsnäringen inom EU ganska negativ ur ett miljöperspektiv. I Sverige har vi länge diskuterat hur bioekonomin kan bli en lösning på klimatfrågan, medan diskussionen inom EU mer handlar om hotet mot biologisk mångfald som man anser att skogsbruket utgör, säger Maria Wetterstrand.
Skogspolitiken är i grunden en nationell fråga där nationella regelverk ska gälla. Men EU har också gemensamma övergripande strategier kring biodiversitet, skydd av skog och hur man ska hantera skogsfrågor internationellt. Och det är här som beslut kan tas som även omfattar Sverige.
Vilka är de främsta utmaningarna för svenskt skogsbruk i relation till EU?
– Det handlar om att visa att det går att kombinera ett skydd av biologisk mångfald med ett aktivt skogsbruk. De digitala verktygen som man försöker utveckla och använda sig av kan hjälpa till att visa att det finns en stark utveckling inom skogsbruket, att man är del av det moderna samhället, men också att man får verktyg som kan öka hänsynstagandet till biologisk mångfald och även bevisa det.
För att visa att kombinationen är möjlig behöver skogsägarna i ett första steg acceptera de inskränkningar som redan införts i Sverige, men också vara beredda på fler. Samtidigt kan man nog förvänta sig att skogsägarna också får en viss ekonomisk kompensation, anser Maria Wetterstrand.
Om man nu kommit en bit på vägen i Sverige – varför har man inte nått ut med detta?
– I vissa länder är det här helt ointressant för att man inte har så mycket skog, och i andra länder är skogsbruket inte i nivå miljömässigt med det svenska. Sådana lokala erfarenheter präglar synen på skogsindustrin. Då är det svårt att nå fram med det svenska perspektivet, särskilt om ekonomiska intressen är inblandade.
Maria Wetterstrand om EU:s syn på bioekonomi:
Om man tar kommissionen som utgångspunkt kan man konstatera att biodrivmedel för bilar är ganska ute, där är det elektrifiering som gäller. När det gäller lösningar i andra sektorer som sjöfart och flyg diskuterar man vätgas. Och då mest vätgas genom elektrolys. Elektrifieringen har en väsentligt högre status än bioekonomin överlag. Men det finns inte så mycket skepsis mot att använda trä som byggmaterial till exempel, då handlar det om långlivade produkter och det är ju ett bättre byggmaterial än många av alternativen.
De länder som har stort intresse för skogliga frågor är i klar minoritet i EU-parlamentet. Till exempel har Sverige tillsammans med Finland och Österrike knappt 8 procent av rösterna i EU Parlamentet, men de representerar tillsammans 35 procent av EU:s totala skogsareal.
Johan Elvnert är vd för FTP (Forest-based Sector Technology Platform) i Bryssel.
Johan Elvnert, vd för FTP (Forest-based Sector Technology Platform), är en av de personer som under många år arbetat för att uppmärksamma skogliga frågor på plats i Bryssel. Liksom Maria Wetterstrand lyfter han fram att regelverk inom EU har allt större inverkan på den svenska skogsnäringen.
– Vi måste behålla vår rätt att besluta hur vi ska bruka skogen, den håller vi på att förlora nu, säger han.
Några av Johan Elvnerts främsta uppdrag är att sprida kunskap om skogen och skogsbruket på EU-nivå, verka för att öka forskningsanslagen till skogssektorn, och att styra satsningarna till relevanta områden. Ett arbete som är krångligt och tidskrävande, men som också gett resultat, konstaterar han.
– I år läggs EU:s nya ramprogram Horisont Europa fram med en budget på närmare 100 miljarder euro. Det innehåller alla typer av finansiering till forskning. En del av det beloppet riktas till vissa sektorer, och där jobbar jag för att få mer pengar till viktiga områden inom skogssektorn.
Vad kan vi göra för att påverka?
– EU-programmen är jättebra att delta i, och det gör många svenska forskare och företag, men de skulle kunna vara ännu mer aktiva. Vissa reagerar på att man måste samarbeta med andra parter i andra länder, vilket kan vara lite motigt, men de här forskningsprojekten följs av kommissionen. Om svenska organisationer bara väljer projekt på hemmaplan så finns det en risk att möjligheten att påverka den europeiska utvecklingen går förlorad till andra organisationer och sektorer i EU.
Om Horisont Europa
- Horisont Europa är EU:s nya ramprogram inom forskning och innovation.
- Ramprogrammets budget uppgår i dagsläget till 94 miljarder euro.
- Programmet har tre huvudinriktningar: Vetenskaplig spetskompetens, Globala utmaningar och europeisk industriell konkurrenskraft samt Innovativa Europa.