4 frågor till… Karin Öhman på SLU som är författare till en projektrapport som företar en fallstudie kring areabaserad planering i Digital Forest Test Site.
Karin Öhman, forskare vid SLU. Fotograf: Axel Ljudén
Hej Karin! Berätta kort om rapporten, vad handlar det om?
– Rapporten handlar om hur man kan göra integrerade analyser av både hur man ska sköta skogen för virkesproduktion och av var man ska placera frivilliga avsättningar genom att använda sig av en areabaserad modell för planering, dvs. en modell som utgår från att man har heltäckande data om skogen. Vårt antagande är att genom att inkludera val av områden för frivilliga avsättningar i en traditionell modell för långsiktig planering så kan avvägningen mellan skogsbruk för virkesproduktion och naturvård analyseras mycket bättre än om man har separata planeringsmodeller. En integrerad modell ökar möjligheterna att hitta kostnadseffektiva lösningar för naturvård, dvs. lösningar som är så bra som möjligt ur både naturvårdens och virkesproduktionens perspektiv.
Vilka ser du som de mest intressanta slutsatserna?
– Den modell vi presenterar har utvärderats i en fallstudie på Mistra Digital Forests försöksområde utanför Sundsvall. Resultaten från den fallstudien visar att skogsägare måste göra en avvägning mellan grad av fragmentering av frivilliga avsättningar och ekonomisk nytta i termer av nuvärde från framtida skogsskötsel. Dock är det så att genom att acceptera en mycket begränsad minskning av nuvärde kan stora förbättringar göras i termer av avsättningarnas geografiska läge. Detta är lovande eftersom det visar att man kan göra mycket för att förbättra förutsättningarna för biologisk mångfald och att det går att hitta kostnadseffektiva lösningar. Det krävs dock att denna typ av hänsyn, dvs. hänsyn till exempel fragmentering av frivilliga avsättningar, byggs in i planeringsmodellerna.
Hur förankrar ni era resultat med industrin?
– Vi för en ständig diskussion både med industrin och andra delar av skogssektorn gällande hur man kan planera för ett hållbart skogsbruk och ser gärna olika former av samarbetsprojekt. Vi försöker dessutom med en viss regelbundenhet bjuda in till olika möten och workshops där vi presenterar de senaste forskningsresultaten och där vi tillsammans diskuterar vilka frågor som är relevanta ur skogssektorns perspektiv. Till exempel hoppas vi under hösten kunna bjuda in till en ny workshop för att diskutera och visa på olika planeringsmodeller man kan använda när man vill planera för ett hållbart skogsbruk och när man har tillgång till heltäckande data.
Hur jobbar ni vidare och vad ser du är nästa steg?
– Vi kommer fortsätta utveckla areabaserade planeringmodeller för andra aspekter än just frivilliga avsättningar. Bland annat utvecklar vi just nu på en areabaserad modell för planering av skogsbruk som brukar gå under namnet dynamiska åtgärdsenheter. Här utgår man inte från avdelningen som planeringsenhet utan i stället baseras planeringen på beskrivningsenheter med betydligt högre upplösning. Under hösten kommer vi även att utveckla modeller för att inkludera hänsyn till olika former av risker i den långsiktiga planeringen vilket också förenklas av om man har tillgång till heltäckande data. Vi hoppas att dessa modeller ska kunna hjälpa skogsägare att identifiera de skötselstrategier som är bäst utifrån att man vill minska risken för att till exempel drabbas av stormskador eller angrepp av granbarkborre, dvs. aspekter som är nödvändigt att hantera om man vill anpassa skogsbruket till ett förändrat klimat.