Tillgången till fjärranalysdata ökar snabbt och för att den ska vara användbar i nya skogliga beslutsstöd behövs referensdata av hög kvalitet. Så hur väl står sig nya digitala insamlingsmetoder av referensdata jämfört med traditionell fältinventering? En studie visar att bilburen laserskanning kan vara ett fullgott alternativ.
Längs slingriga grusvägar i ett skogsområde utanför Skara kör en bil försedd med ett mobilt laserskanningsystem. Allt eftersom bilen kör skannar den av träden i skogen för att samla in referensdata till ett forskningsprojekt som tränar modeller att skatta enskilda träd.
Raul de Paula Pires, SLU.
Datainsamlingen är del av ett doktorandprojekt inom Mistra Digital Forest som har tagit reda på hur väl den här sortens referensdata kan användas för att skatta trädens stamvolym och diameter i brösthöjd. Fokus i projektet har varit att jämföra två modeller som använder fjärranalysdata för att göra skattningarna. Den ena modellen använde referensdata från bilburen laserskanning och den andra referensdata från traditionell fältinventering.
– Referensdatat vi får med de här olika insamlingsmetoderna gav likvärdiga resultat både i fråga om skattningarnas noggrannhet och vilka variabler modellerna tränar på. Bilburen laserskanning är ett intressant alternativ för skogsbolag som vill spara pengar och tid, säger Raul de Paula Pires, doktorand inom skoglig resurshållning på SLU och den som står bakom studien.
Bilburen laserskanning kan ersätta fältinventering – men båda metoderna leder till systematiska fel
Laserskannern på bilen samlade in data från träd på mellan 20 och 40 meters avstånd från vägkanten. Likvärdig fältdata samlades in från 265 provytor systematiskt fördelade över samma område i Remningstorp utanför Skara. En viktig skillnad var att den bilburna metoden kunde samla in data från betydligt fler träd – över 6 000 jämfört med cirka 2 000 för fältinventeringen.
– Vi ser att mer data inte automatiskt innebär bättre resultat, viktigast är att den är representativ för skogen. Resultaten visar att bilburen laserskanning kan vara ett fullgott alternativ till traditionell fältinventering men att båda metoderna leder till systematiska fel. Gran, som utgjorde över 85 procent av träden i området, skattades mer noggrant än tall och lövträd och små träd upptäcktes ofta inte alls. Här finns det risk för att den totala virkesvolymen underskattas, säger Raul de Paula Pires.
Eva Lindberg, universitetslektor vid avdelningen för skoglig fjärranalys vid SLU, ringar in var forskningen behöver lägga sitt fokus framåt:
– Bilburen laserskanning har potential att bli en viktig källa till referensdata för skattningar från högupplösta fjärranalysdata. Det behövs dock mer forskning för att undersöka effekten av att bilburen laserskanning bara mäter inom några tiotals meter från vägarna, där ser träden ofta annorlunda ut jämfört med resten av skogen. Blir skattningarna i genomsnitt riktiga?
Bilder från skanningen.