Camilla Sandström, processledare social hållbarhet i Mistra Digital Forest, delar i sitt blogginlägg med sig av reflektioner från Swedish Biodiversity Symposium i Göteborg.
Jag deltog nyligen i Swedish Biodiversity Symposium i Göteborg – ett mycket intressant arrangemang med spännande paneler och forskningspresentationer. Särskilt givande var sessionen om AI. Även om fokus primärt låg på biologisk mångfald var likheterna med diskussionerna inom Mistra Digital Forest slående.
Vid symposiet belyste en av de mest tankeväckande sessionerna hur digitala teknologier, inklusive AI, omformar landskapet för bevarande och styrning av biologisk mångfald. Sessionen Virtual Worlds: Digital Technologies in Climate and Biodiversity Conservation samlade forskare och praktiker för att diskutera både möjligheter och risker med denna transformation.
Digitala verktyg: Nya gränser för övervakning av biologisk mångfald
Från satelliter och drönare till eDNA och digitala tvillingar av havet visade presentationerna hur digitala teknologier möjliggör mer precisa och skalbara metoder för övervakning. Dessa verktyg revolutionerar inte bara artupptäckt och ekosystemkartläggning, utan förbättrar även varningssystem för invasiva arter och stödjer ekologisk restaurering.
Inom skogsbruket utforskas liknande teknologier redan i Mistra Digital Forest – via fjärranalys och AI för att övervaka skogshälsa, kolager och konnektivitet. Parallellerna är tydliga: oavsett om det gäller marina miljöer eller boreala skogar erbjuder digitala verktyg nya sätt att förstå och hantera komplexa ekosystem.
AI: Från data till beslutsfattande
Flera talare betonade AI:s roll i att syntetisera enorma datamängder, från genetisk information till klimatmodeller, för att stödja beslutsfattande. Som Sonja Aits från Lunds universitet påminde oss emellertid: data är inte detsamma som information. Utmaningen ligger i att tolka fragmenterade källor och säkerställa att AI-system är transparenta, inkluderande och förankrade i ekologiska realiteter.
Detta är högst relevant för skoglig styrning, där AI kan bidra till att överbrygga gap mellan biologisk mångfald, klimatpolitik och socioekonomiska mål. Men det väcker också frågor: Vem äger datan? Vad är det för kvalitet och hur och av vem ska den tolkas?
Rättvisa, synlighet och urfolksperspektiv
Juliana Porsanis presentation var en stark påminnelse om att digitala teknologier inte är neutrala. För urfolk och lokalsamhällen kan de vara verktyg för synlighet och inflytande – men också källor till spänningar och kontroll. Den digitala omställningen måste därför styras av principer om rättvisa, pluralism och samskapande.
I skogslandskap, där urfolks- och lokalkunskap är djupt integrerad, är detta särskilt relevant. Mistra Digital Forest har möjlighet att gå i täten för att säkerställa att digital innovation stödjer, snarare än ersätter, mångfald av kunskapssystem.
Slutsats: En gemensam agenda för ansvarsfull innovation
Symposiet visade tydligt att digitala teknologier har enorm potential för bevarande av biologisk mångfald, men endast om de utvecklas och används ansvarsfullt. För Mistra Digital Forest innebär detta att fortsätta utforska AI och digitala verktyg inte bara som tekniska lösningar, utan som en del av en bredare styrningsförändring.
Skogssektorn har en unik ställning att bidra till denna agenda genom att integrera ekologiska, teknologiska och sociala dimensioner. Framåt handlar det inte bara om vad digitala verktyg kan göra, utan hur vi använder dem och vem som får forma framtiden.
Camilla Sandström, Umeå universitet
Fotograf: Johan Olsson