Jag har varit med tillräckligt länge för att minnas en tid utan internet, och mobiltelefoner som nätt och jämnt var släpbara. Vissa hade en dator på jobbet, men internposten var bruna cirkulationskuvert, inte mejl. Dock började det uttryckas allt större förhoppningar på ”den nya tekniken”.
Det var allmänt accepterat som ett bra begrepp. Det rörde sig absolut om teknik, och den var definitivt ny. Begreppet var också bra för att det kunde användas om allt och behövde inte närmare specificeras. Begreppet levde nog ett par decennier innan det började bli dags för pensionering. Under tiden hade det uppstått ett lite mera specifikt begrepp, nämligen IT. Det begreppet lovade allmän frälsning, och vilken utmaning som än kom på tal så var lösningen att ”det kan vi göra på IT”.
Detta förundrade mig länge, och det gör det än idag. Detta av två helt olika skäl. Dels är det ju fantastiskt att så många människor under så lång tid kan lägga så stor förtröstan vid ett begrepp som hela tiden avser något otydligt som kommer snart men inte nu. Dels är det störande att säga att man ska göra något ”på IT” och inte ”med IT”. Jag kan rimligen inte vara den enda människan på jorden som har tänkt dessa två tankar.
Nuförtiden har alla en eller flera datorer och mobiler, allt finns i molnet och kundtjänsten har ersatts av en chatbot. Men diffusa framtidsförhoppningar finns fortfarande kvar. Skillnaden är bara att begreppet har bytt namn och att förhoppningarna är mycket större. Idag är det ”digitalisering och AI” som gäller. Men lyckligtvis inte ”på”.
Det är lustigt hur orden digitalisering och AI lever tillsammans nuförtiden. Digitalisering har pågått länge, har en rätt tydlig innebörd, och konkreta verktyg finns för både privatpersoner och företag. En del sägs vara affärskritiska. Men AI är ganska nytt och fluffigt. Igår var AI ett konstigt ord som kanske betydde neurala nätverk eller maskininlärning, och tillämpningen hette Deep Blue och kunde spöa en mänsklig stormästare i schack. Idag är AI ett buzzword som kanske betyder stora språkmodeller, och tillämpningen heter ChatGPT och kan spöa vilken människa som helst i all informationshantering (och kan ibland hallucinera lite).
Men vad ska AI vara imorgon? Helt klart en fenomenal förmåga, men till vad? Vilka konkreta AI-verktyg kommer företag att använda? Vilka kommer att vara affärskritiska? Och vilka konsekvenser kommer det att ge för företagen, deras anställda, deras kunder och samhället?
Skogsbrukets digitalisering har pågått ett tag. Sverige kan påstås vara ledande. Det finns en rad digitala verktyg i tillämpning hos företagen, och ännu fler i olika stadier av forskning och utveckling. När de införs får vi lite högre effektivitet och något ändrade arbetsprocesser.
Men även skogsbruket talar idag om ”digitalisering och AI”, där AI-delen står för en allt större del av förhoppningen samtidigt som dess konturer fortfarande är rätt diffusa. Utvecklingen är snabb och exponentiell, och enorma förhoppningar kan infrias. Det kan gå sakta i början, men desto snabbare efter en stund. Men denna gång kanske det inte stannar vid ny teknik och något förändrade arbetsprocesser.
Forskning kring skogsbruket måste omfatta allt vad AI kan innebära, vilket sannolikt betyder jättestora tekniska steg och enormt mycket större förändringar för arbetsprocesser, affärsmodeller, anställda, kunder och samhället.
Lyckligtvis har jag inte hört någon säga ”det kan vi göra på AI”, men det är bara det språkliga felet jag slipper. Det är fortfarande en förhoppning på något otydligt i framtiden. Det är dags att plocka ut AI ur dimman och ta fram konkreta bilder av vad det kan innebära när AI fullt ut gör intåg i skogsbruket.
Per Edström
Biträdande programchef
Fotograf: Johan Olsson