I början av höstterminen samlades markägare, teknikföretag och myndigheter i Stockholm för att diskutera om och i så fall vilka målkonflikter som kan hanteras med stöd av maskininlärning och AI? Frågan är särskilt relevant för skogsbruket, en sektor som står inför allt större utmaningar med att balansera olika intressen som klimatförändringar, timmerproduktion, naturvård och rennäring. Samtidigt har artificiell intelligens (AI) och digitalisering potential att förändra hur vi förvaltar skogen. Vi snabbt analysera stora mängder data och därigenom stödja beslutsfattare i att skapa ett mer precisionsinriktat skogsbruk. Det innebär i sin tur – åtminstone i teorin – att vi kan bruka och bevara skogen mer effektivt och balansera olika mål, från timmerproduktion till bevarande av biologisk mångfald.
Redan idag används AI för att analysera skogsinformation som tillväxtmönster, inventering av trädslag och identifiering av skogsskador. AI kan också användas för att övervaka skogsmiljöer och upptäcka avvikelser, som potentiella hot från exempelvis skogsbränder eller sjukdomar. Denna information kan sedan användas för att optimera skogsskötseln och skapa en mer hållbar produktion.
En av de mest intressanta teknologierna som diskuteras inom skogsbruket idag är utvecklingen av digitala tvillingar. En digital tvilling är en virtuell representation av en skogsmiljö som skapas genom att kombinera data från källor som satellitbilder och sensorer. Denna digitala kopia gör det möjligt att simulera skogsförvaltning och utforska olika scenarier för att nå specifika mål, som att minska klimatpåverkan eller förbättra ekosystemets hälsa.
Genom digitala tvillingar kan man få en mer dynamisk och heltäckande bild av skogen. Det blir möjligt att analysera hur olika åtgärder påverkar hela ekosystemet, vilket i sin tur leder till mer informerade och hållbara beslut. Till exempel kan AI användas för att bedöma hur en viss skogsavverkning påverkar vattentillgång eller biodiversitet.
Det råder således ingen tvekan om att AI och digitalisering kan erbjuda stora fördelar inom skogsbruket. Förutom att effektivisera skogsplanering och skötsel kan teknologin bidra till att minska målkonflikter genom att hjälpa oss fatta bättre, mer dataunderstödda beslut. Detta kan exempelvis innebära att vi bättre kan balansera produktion av timmer med behovet av att bevara skog för naturvård och klimatåtgärder.
Genom AI-baserade lösningar kan vi också bättre förutse och reagera på problem som skogsbränder eller sjukdomsutbrott, vilket kan bidra till en mer resilient skogsförvaltning. På så sätt kan teknologin skapa ett skogsbruk som inte bara är mer effektivt utan också mer hållbart.
Trots de många fördelarna finns det dock också utmaningar med digitalisering och AI i skogssektorn. En av de största farorna är risken för en alltför reduktionistisk syn på skogen – där man förlitar sig för mycket på data och algoritmer och kanske missar viktiga ekologiska eller sociala aspekter. En digital tvilling kan aldrig fullt ut ersätta det mänskliga omdömet eller den lokala kunskapen som är avgörande för en hållbar skogsförvaltning.
En annan utmaning är den varierande digitala kompetensen inom skogssektorn. Det finns en digital klyfta, både mellan olika organisationer och individer, men också inom samhället i stort. Många, särskilt äldre, kan sakna den tekniska kompetens som krävs för att fullt ut dra nytta av de nya verktygen. Detta kan skapa motstånd mot att implementera AI-baserade lösningar, trots deras potential att effektivisera och förbättra skogsbruket.
Inom skogssektorn har studier visat att det finns en variation i attityder till AI. Vissa aktörer ser teknologin som en möjlighet att förbättra skogsskötseln, medan andra är mer tveksamma. Denna osäkerhet kan vara ett hinder för att fullt ut omfamna de nya verktygen och utveckla den digitala kompetens som behövs för att hantera framtidens skogsbruk.
Detta var således temat för den workshop som hölls på temat om AI och digitalisering kan bidra till att kan hantera målkonflikter i skogen. Just nu analyserar forskarna det samlade utfallet. Även om det förekom delade meningar om vad AI och digitalisering kan bidra med baserat bland annat på tillgången till tillräckligt bra data, men även den teknologiska utvecklingen i sig, samt kostnaderna för den (inte minst framtida energikostnader) var de flesta rörande överens om en sak: behovet av att investera i digital kompetens för att AI och digitalisering verkligen ska kunna hjälpa skogssektorn att hantera målkonflikter. Det kommer att krävas en kontinuerlig anpassning till nya verktyg och teknologier, och det är därför viktigt att vi arbetar för att minska den digitala klyftan mellan olika aktörer. Det ökar i sin tur möjligheterna att säkerställa att AI används på ett etiskt, rättvist och hållbart sätt inom skogsbruket.
Camilla Sandström
Processledare social hållbarhet och professor i statsvetenskap vid Umeå universitet